Forum: Yta, och det därunder

Jag har hittat bloggar som tillhör kogvetare i min klass. Och då slår det mig igen. Vid en första anblick har jag avfärdat somliga av er som en sorts personer jag är lite nervös för, och inte trodde jag skulle ha något utbyte utav. Hur fel jag hade. Hur jag får äta upp mina förutfattade meningar, kryddade med tabasco. Yummie. För ni är så mycket mer än jag tror. Jag känner att jag förärats en liten inblick i en stor tankevärld och känner mig nästan lite utvald, trots att bloggarna finns tillgängliga för alla att läsa. Tack, och förlåt mig mina förutfattade meningar.

Tänk om man kunde röra någon med det man skriver. Tänk om man kunde formulera sig som er. Skriva text som formligen suger ner en i en virvel av tankar och känslor, och gör att det känns som att man för en kort stund står inne i deras huvuden och blickar ut. Tänk om man kunde behärska adjektiven så de mer än blott beskrev ett ting.

Vad rör det sig om? ,,r jag månne för mycket tekfakare för att kunna nå ett filfakdjup? Vad gör att en omformulering kan förvandla det man skriver från dokumentärt till vackert?